Historien om Xiaguans varumärke Nan Zhao
Som pu erh-tedrickare har du kanske stött på Xiaguan-tefabrikens olika teserier och varumärken, såsom Bao Yan, Song He och Nan Zhao. När det gäller det sistnämnda har vi nyligen lanserat både den mogna och den råa tuochan:
Varumärket Nan Zhao, som registrerades 1991, används för Xiaguans exklusiva teer på grund av namnets historiska tyngd. I det här inlägget fördjupar vi oss i kungariket Nan Zhaos historia.
Kungariket Nan Zhao
Nanzhao, som betyder ”det södra furstendömet”, var ett mäktigt tai-kungarike som växte fram på 700-talet i västra delen av Yunnanprovinsen i södra Kina. Tai-folket, som hade bebott regionen i århundraden, härleder sitt ursprung till detta kungarike.
Nanzhao bestod av sex mindre tai-kungariken och enades år 729 av Piluoge, ledaren för en av stamstaterna. Med hjälp av Kina, som behövde en allierad mot tibetanerna, grundade Piluoge Nanzhaos huvudstad nära Ersjön, på en plats som visade sig omöjlig att inta vid de kinesiska anfallen år 751 och 754.
Nanzhao dominerade handelsvägarna mellan öst och väst, från Kina och Tonkin genom Myanmar till Indien, och utvecklades till en imperialistisk stat på 800-talet. Nanzhaos hantverkare bemästrade vävning av bomull och silkegas, medan resurser som salt och guld utvanns i hela kungariket. Ett komplext styrelse- och förvaltningssystem utvecklades och bidrog till Nanzhaos kulturella sofistikering.
Trots sitt välstånd gick Nanzhao tillbaka i slutet av 800-talet och föll slutligen år 902, då en upprorisk ämbetsman dödade dess siste kejsare. Mongolerna erövrade senare området år 1253.
Draksvansporten
När städer växer och frodas reser sig höga byggnader, och det förflutna kan blekna under urbaniseringens framsteg. Trots detta består vissa kulturella landmärken och vittnar om historien. Longwei-porten i Xiaguan i Dali, Yunnanprovinsen, är en sådan plats. Dess rika kulturarv har bevarats väl och står stadigt och oförändrat i ett landskap präglat av utveckling.
Longwei har en rik historia som platsen för det forntida kungariket Nan Zhao (738–902), som växte fram i Yunnan på 700-talet. Stadens namn, Longwei, betyder ”Drakens svans” och är en hyllning till Cangberget, som sträcker sig från norr till söder likt svansen på en vandrande drake. Den södra porten, som passande nog kallas ”Longwei-porten”, har försvarsverk som sträcker sig åt sydväst till ”Tiansheng-porten” vid Jiangfeng-templet och åt nordost till ”Zhushui-paviljongen”. Den fyra kilometer långa sträckan bjuder på storslagen natur, men har också varit skådeplats för militära slag genom historien.
Större delen av Longwei-porten, som var kungariket Nan Zhaos södra port, har förstörts. Det som återstår är Shoukang-byggnaden och ett 100 meter långt avsnitt av muren i väster, vars rester är mindre än en meter höga. År 1987 utsågs de av folkstyret i Dali-prefekturen till en särskilt viktig enhet för skydd av kulturminnen.
Longwei-porten
När du tar dig uppför Longwei-gatan, mittemot Hei Long-bron i Xiaguan, förflyttas du tillbaka i tiden. Området kantas av gamla hus och innergårdar i traditionell arkitektur och är hem för många sedan länge bofasta invånare, vars förfäder har kallat platsen sitt hem i generationer.
Men detta är bara början på områdets historiska betydelse. Longwei-portens fästning uppfördes av Ge Luofeng, den femte kungen av kungariket Nan Zhao, för att avvärja angrepp. Longwei-porten var inte bara en viktig transportled – som en del av den gamla te- och hästvägen som sträckte sig ända till Tibet – utan också en avgörande stadsport där köpmän samlades och distribuerade sina varor.
I dag är Longwei-porten en hyllning till forna tider och rymmer otaliga historiska och kulturella lämningar, däribland gamla innergårdar, brunnar och träd. Begåvade ortsbor har platsen som sitt hem, och besökare kan ta del av områdets rika historia och kultur.
Shoukang-sluttningen: en gång ett livligt handels- och distributionscentrum längs te- och hästvägen
Longweis huvudgata kallas Shoukang-sluttningen. Gatan fick sitt namn efter de äldre som bodde här och var kända för sin höga ålder och goda hälsa. Förr var Shoukang-sluttningen ett livligt centrum för handel och distribution. På båda sidor om gatan står fortfarande stenpaviljonger med äldre inskriptioner som ”Valutaväxling utan bedrägeri”.
Shoukang-sluttningen var en viktig sträcka längs den gamla te- och hästvägen från Xiaguan till Dali, där mängder av stora och små häststationer en gång frodades. Det var det största centret för varuutbyte, med ett livligt handelsområde som lystes upp av starka lampor på nätterna. I dag fungerar Shoukang-byggnaden, tidigare känd som Yu'er-tobaksbolaget, som Dalis cigarettfabrik och tillverkar de berömda cigaretterna av märket Erhai.
Shoukang-sluttningen spelade en avgörande roll för handel och kommers, men här fanns också två legendariska familjer med utövare av traditionell kinesisk medicin: Dade-kliniken och Songhe-kliniken, som ansvarade för de omkringboendes hygien och hälsovård. Under andra världskriget bröt kolera ut i närbelägna Xiaguan, och Dade-kliniken utvecklade ett läkemedel för att bekämpa sjukdomen och delade ut det till alla behövande. Songhe-kliniken hade dessutom funnits sedan det trettonde året av Tongzhi-eran under Qingdynastin. Grundarens lärare, Zhou Xia, tjänstgjorde som den japanske kejsarens personlige läkare. Varje år under drakbåtsfestivalen brukade kliniken dela ut läkemedel till byborna och ägna sig åt att vårda patienter med låga inkomster utan att ta betalt.
Innergårdarna som tillhörde dessa medicinska dynastier är fortfarande bevarade, registrerade och skyddade som en symbol för deras engagemang för lokalsamhällets välbefinnande.
Föreningen för bevarande av Dali Longweis gamla stad
Föreningen för bevarande av Dali Longweis gamla stad består av en grupp pensionärer som älskar Longweis gamla stad. Efter många års besök och undersökningar, och med stöd från myndigheter på alla nivåer, har de sammanställt, redigerat och publicerat tre värdefulla böcker med kulturhistoriskt material: ”Historiska och kulturella poesimonument vid Dali Longwei-porten”, ”Historiska och kulturella innergårdar vid Dali Longwei-porten” och ”Historiska och kulturella lämningar vid Dali Longwei-porten”. Därigenom har de bevarat historiskt material om 28 historiska och kulturella innergårdar och fått dem registrerade för skydd.