Lushan: ursprunget till det gröna teet ”Moln och dimma”

Lushan Yunwu är ett välkänt traditionellt grönt te i Kina, uppkallat efter berget Lu och dess berg som året runt är täckta av moln och dimma (yunwu).

Regionen är inte bara känd för sitt fantastiska te, utan även för sitt otroliga landskap. Genom historien har Lushan lockat några av Kinas främsta poeter och lärda, däribland Tao Yuanming, berömd för sitt välkända verk ”Persikoblomskällan”. Den berömde poeten Su Shi skrev också en dikt om Lushan med titeln ”Skriven på väggen i Västra skogens tempel”.

Moln & dimma

Berget Lu ligger i Jiujiang i Jiangxi-provinsen, och dess högsta punkt, Hanyang-toppen, når 1474 m över havet. Berget avgränsas av Yangtzefloden i norr och Poyangsjön i söder och utsätts för ständig vattenavdunstning, som bildar moln och regn när den hindras av fuktiga luftströmmar. I kombination med bergskällorna och vattenfallen resulterar detta i omkring 200 dimmiga dagar om året.

Bristen på solljus, de stora temperaturskillnaderna mellan dag och natt, den bördiga jorden och det milda klimatet främjar teträdens tillväxt i denna miljö. Teträden utvecklar kraftiga knoppar och blad med synliga vita hår. Molnen och dimman ger näring åt knopparna och bladen, vilket leder till att aromatiska oljor ansamlas. När bladen har plockats och bearbetats till te märker man dess underbara utseende och utsökta smak.

Lushan Yunwus historia

Teodlingen i Lushan går tillbaka till Handynastin. Historiska källor uppger att berget Lu under Östra Handynastin hade över 300 kloster, och att munkar klättrade uppför de branta klipporna för att samla vilt te bland molnen.

Under Östra Jindynastin blev Lushan ett framstående centrum för buddhismen. Den berömde munken Huiyuan bodde på berget i mer än trettio år och lockade dit andra munkar och lärjungar. Han predikade buddhism och bidrog till utvecklingen av teodlingen på berget.

Under Tangdynastin hade Lushan-teet blivit mycket berömt. Tangdynastins poet Bai Juyi, som bodde i Lushan, beskrev livfullt sitt liv där och nämnde örtagården, teplantagen och sin samhörighet med djurlivet.

Under Mingdynastin förekom namnet ”Lushan Yunwu-te” i ”Lushans krönikor”. Där noterades att dessa teplantor härstammade från frön som fåglar hade burit med sig och som hade hamnat i klippskrevor. Det var svårt att komma åt dessa vilda teplantor, och munkarna i Lushans kloster spelade en avgörande roll i odlingen av dem. Lushan Yunwu-te kan ses som en harmonisk förening av te och zen.

Sedan 1950-talet har odlingen av Lushan Yunwu-te blomstrat. Teplantagerna täcker nu över 820 hektar runt om i Lushan, och teet av högst kvalitet odlas mellan Wulao-toppen och Hanyang-toppen, där moln och dimma omsluter området hela dagen.

Produktionsmetod & egenskaper

Det utsökta gröna Lushan Yunwu-teet tillverkas av nyplockade skott bestående av en knopp och ett blad, som vecklar ut sig till en längd på cirka 3 cm. Teet genomgår en omsorgsfull bearbetning i nio steg: fixering, skakning, rullning, wokrostning, uträtning, formning, sortering, knådning och torkning. Varje steg utförs noggrant för att säkerställa högsta kvalitet och bevara detta enastående tes särpräglade egenskaper.

Knopparna är späda och täckta av fina vita hår. De torra tebladen är vackert fasta. Aromen är uppfriskande och livfull och dröjer sig kvar länge. Smaken är både söt och mjuk och ger en njutbar upplevelse. Teets färg är klar och ljus, vilket gör det ännu mer visuellt tilltalande. När teet bryggs blir bladen mjuka, gröna och jämnt fördelade, vilket ytterligare förhöjer kvaliteten hos detta utsökta te.

Erkännanden

År 1971 klassificerade den kinesiska regeringen officiellt Lushan Yunwu-te som ett av de berömda gröna specialteerna. År 1996 gav Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) Lushan-regionen den prestigefyllda statusen som världsarv. Slutligen erkände Kina år 2010 även officiellt ”Lushan Yunwu-te” som ett skyddat varumärke.

Litterära verk

Många poeter och lärda i Kinas rika historia har besökt berget Lu för att få inspiration. Två av de mest kända verken är Su Shis ”Skriven på väggen i Västra skogens tempel” och Tao Qians ”Persikoblomskällan”.

Su Shis dikt om Lushan

Här är Su Shis dikt tillägnad Lushan (översättning av Andrew W.F. Wong):

Framifrån en bergskedja, från sidan toppar höga;
På avstånd, nära, låga, höga – alla skiljer sig åt.
Berget Lushans sanna ansikte är så svårt att skåda,
för jag befinner mig själv mitt inne bland dess berg.

Original:

横看成岭侧成峰
远近高低各不同
不识庐山真面目
只缘身在此山中

Li Bais dikt: Betraktande av vattenfallet

Här är ännu en vacker dikt som vi vill dela med oss av, skriven av Li Bai och tillägnad det praktfulla vattenfallet på berget Lu, översatt av Tiana Wang.

Solljuset lyser över Rökelsebrännartoppen och tänder violett rök;
på avstånd hänger ett vattenfall framför floden.
Vattnet störtar rakt ned tre tusen fot –
har Vintergatans silverström fallit från himlens högsta höjd?

Original:

日照香炉生紫烟
遥看瀑布挂前川
飞流直下三千尺
疑是银河落九天

Legenden om ”Persikoblomskällan”

”Persikoblomskällan” (桃花源记) är en berättelse som Tao Qian (陶潛) skrev år 421. Tao Qian längtade hem och bestämde sig för att överge sin karriär och återvända till Lushan.

Berättelsen utspelar sig under en tid av politisk oro och handlar om en fiskare som av en slump upptäcker ett dolt paradis. När han seglar in på en flod omgiven av blommande persikoträd upptäcker han en grotta som leder till en by som är helt opåverkad av omvärlden. Byborna, ättlingar till människor som sökt skydd under inbördes oroligheter, lever i lycklig ovetskap om de politiska förändringarna. Fiskaren välkomnas varmt men varnas för att avslöja fristadens existens. Trots det märker han ut vägen därifrån och berättar om platsen, vilket får andra att göra resultatlösa försök att hitta den.

I dag används uttrycket ”persikoblomskällan” även för att beskriva en ”idealisk plats” eller en ”orealistisk dröm”.

Om du vill lära dig mer om diktens historiska sammanhang rekommenderar vi att du läser denna artikel av Luo Hui.